Miguel Benito

 

KAPITEL 1

 

KATALOGER

 

 

 

Katalogisering var i början en sak för varje bibliotek. Bibliografiska poster kunde därför variera ganska mycket från bibliotek till bibliotek. Så småningom började man inse fördelarna med gemensamma katalogiseringsregler. Utbytet av information är mer effektivt om alla följer någorlunda samma principer. Därför har man sedan mitten av 1800-talet lagt ner ett stort arbete på att etablera olika katalogregler.

 

Här nedan presenteras några av dem som haft större inflytande.

 

BRITISH MUSEUM' S KATALOGREGLER eller PANIZZIS' S KOD

 

British Museum, Rules för the compilation of the catalogue / Sir Anthony Panizzi... // Catalogue of printed books in the British Museum. - 1841. -

Vol. 1, s. v-ix

British Museum, Rules for compiling the catalogues of printed books, maps and music in the British Museum. - Rev. ed. 1936.

 

Reglerna, som fastställdes 1839 publicerades 1841 och i reviderad upplaga så sent som 1936. Det är den första moderna, systematiska regelsamlingen, i vilken det fastslås att det är boken eller snarare verket som sådant som måste utgöra underlaget för katalogisering. I sin första version bestod det av 91 regler, medan den reviderade versionen endast har 41.

 

JEWETT' S REGLER

 

Jewett, Charles C., Smithsonian report on the construction of catalogs of libraries, and their publication by means of separate stereotyped titles, with rules and examples. - 2. ed. Washington : Smithsonian Institution, 1853.

 

Jewetts's koder innehåller 33 regler, som till stor del baseras på Panizzis's regler. De innehåller dock flera nyheter, bland annat föreskrifter för författar-uppslag, en diskussion om ämnesrubriker samt förslag om centraliserad och kollektiv katalogisering som kunde ge "stereotypa" katalogingångar till alla bibliotek.

 

CUTTER' S REGLER

 

Cutter, Charles Ammi, Rules for a dictionary catalog. - 4. ed. - Washington : Government Printing Office, 1904.

-- Omtryckt: London : The Library Association, 1953.

 

Cutter' s regler utkom först 1876 med titeln "Rules for a printed dictionary catalogue". Det var inget självständigt verk utan ingick som del 2 i skriften "Public libraries in the United States". Regelsamlingen är ganska omfattande med sina 369 regler, allt från katalogregler till ämnesuppslag (subject headings) och filering. Cutter skriver om ändamålen med en katalog och vilka medel man behöver för att nå dem.

 

Ändamål

1 göra det möjligt för en person att finna en bok där

  a. författaren

  b. titeln                             

  c. ämnet är känd

2 visa vad biblioteket har

  d. av en viss författare

  e. om ett visst ämne

  f. i en bestämd sorts litteratur

3 hjälpa i urvalet av en bok

  g. som en viss upplaga

  h. som dess karaktär

Medel

1. Författaruppslag (för a och d ovan)

2. Titeluppslag (för b ovan)

3. Ämnesuppslag, korshänvisningar och schema över de klassade              ämnena (för att nå c och e ovan)

4. Uppslag över formen och språket (för f)

5. Genom att uppgift om upplaga och tryckning anges (för g)

6. Genom noter (för h).^[1]

 

Cutter framhöll betydelsen av att katalogerna gjordes enkla. Han har haft ett stort inflytande på katalogiseringspraxis.

 

AMERICAN LIBRARY ASSOCIATION

 

American Library Association, Catalog rules : author and title entries. - American ed. - Chicago : The Association, 1908.

- -, ALA cataloguing rules for author and title entries. - 2. ed. - Chicago :

The Association, 1949.

 

Detta är det första gemensamma arbetet mellan amerikanska och brittiska bibliotekarier för att utveckla katalogregler. Det var på initiativ av Melvil Dewey som American Library Association och Library Association i Storbritannien började ett samarbete för att åstadkomma enhetliga regler. Samarbetet resulterade i två separata upplagor med vissa skillnader dem emellan. De brukar dock gå under den gemensamma benämningen "AA 1908" eller "Anglo-American code".

Dessa regler följer i mycket Cutters regler. De utelämnar dock några av Cutters ändamålsparagrafer och medel. Så saknas t.ex. regler för ämnesuppslag. Huvudmålsättningen blev i stället att möta behovet hos de stora forskningsbiblioteken.

 

PREUSSISKA INSTRUKTIONER

 

Instruktionen für die alphabetischen Kataloge der preussischen Bibliothek... - Berlin, 1899.

 

Dessa regler bygger på tidigare regler från enskilda, tyska bibliotek. De har använts till ganska nyligen i tysktalande länder. De regler som använts i Norden har haft dessa som förebild.

Det finns en viktig skillnad mellan PI och de anglosaxiska reglerna, i första hand i behandlingen av titeln, som sorterar under första substantivet  i nominativ. En annan skillnad är att man inte accepterar institutioner som upphovsmän.

 

VATIKANREGLERNA

 

Biblioteca Apostolica Vaticana, Norme per il catalogo degli stampati. - Roma, 1931.

Vatican Library, Rules for the catalog of printed books / translated from the 2d Italian edition by the very Reverend Thomas J. Shanahan, Victor A. Schaefer, and Constantin T. Vesselowsky ; Wyllis E. Wright, editor. - Chicago :

American Library Association, 1948.

 

Vatikanbiblioteket omorganiserades under 1920-talet. Dessa regler tillkom för att möjliggöra en allmän katalog över tryckta böcker. De utarbetades i samarbete med amerikansk expertis. En tredje upplaga utkom 1949. Under många år fungerade Vatikanreglerna som "the most complete statement of American cataloging practice" enligt Wright i förordet till den engelska översättningen.

 

Vatikanreglerna innehöll regler för uppslag, beskrivning, ämnesuppslag och filering, med många exempel.

 

INTERNATIONELL KONFERENS OM PRINCIPERNA VID

KATALOGISERING - PARIS-PRINCIPERNA

 

1935 bildades IFLA:s Committee on Uniform Catalogue Rules. Grunden var lagd för ett internationellt samarbete inom katalogisering. 1977 fick kommittén status som sektion: Section of Cataloguing.

IFLA tillsatte 1954 en arbetsgrupp: Working Group on the Co-ordination of Cataloguing Principles, som lämnade sin rapport vid en konferens i Paris 1961 under namnet "International Conference on Cataloguing Principles (ICCP)". Under konferensen antogs en rad principöverenskommelser^[2], till stor del baserade på Seymour Lubetzkys^[3] arbeten. Det var inte fråga om detaljerade katalogiseringsregler, utan man överlät detta till de enskilda länderna. Man betonade framförallt valet och formerna för uppslag. Det beslutades att acceptera institution som huvuduppslag, en fråga som hade diskuterats under hela 1900-talet. Man fastställde också att titeluppslaget i fortsättningen inte skulle göras enligt grammatiska regler, dvs. första substantivet i nominativ, utan rent mekaniskt, dvs. första ordet förutom artikeln. Man accepterade också de funktioner som katalogen skall ha enligt Cutter, även om det var med andra formuleringar.

 

AACR1 ock AACR2

 

Anglo-American cataloguing rules : British text / prepared by the American Library Association ... - London, 1967.

Anglo-American cataloguing rules : North American text / prepared by the American Library Association ... - Chicago : The Association, 1967.

Anglo-American cataloguing rules / prepared by the American Library Association ... - 2. ed. / edited by Michael Gorman & Paul Winkler. - London : The Library Association, 1978.

- - . - 2. ed., 1988 rev. - 1988.

 

1951 återupptogs samarbetet mellan de amerikanska och engelska biblioteks-föreningarna i avsikt att revidera ALA:s regler från 1949. Arbetet med reglerna bedrevs i huvudsak efter de rekommendationer som utformades av Lubetzky och senare med hänsyn till överenskommelserna vid ICCP 1961. Lubetzky hade kritiserat reglerna från 1949 för att bl.a. innehålla en del överlappande regler för att möta likvärdiga situationer. Det saknades också logisk ordning mellan dem. Arbetet tog flera år och regelsamlingen publicerades även denna gång i två separata versioner. De blev dock förebild för motsvarande regelsamlingar i många länder, bland annat i Sverige.

Det dröjde inte många år förrän man ansåg att en revidering av regelsamlingen behövdes. En anledning var den internationella standarden för beskrivningen av monografier och serier som tillkommit genom IFLA. Den andra var att reglerna för icke-tryckt material visade sig vara olämpliga. Ytterligare ett skäl var att skillnaderna mellan den brittiska och den amerikanska versionen med tiden blivit mindre.

Den nya regelsamlingen från 1978 följde de internationella överenskommelser som hade tillkommit i Paris-principerna 1961 och genom publiceringen av ISBD-skrifterna (se nedan).

 

AACR2 är den första regelsamling som innehåller regler för alla typer av medier. Den innehåller också tre fullständighetsgrader, som gör att reglerna blir tillämpbara på såväl stora som små bibliotek, allmänna som specialbibliotek.

Man har ändå inte kunnat nå full enighet i alla avseenden och därför innehåller regelsamlingen en del valfria paragrafer.

 

INTERNATIONAL STANDARD BIBLIOGRAPHIC DESCRIPTION

 

International Federation of Library Associations, ISBD(M) : international standard bibliographic description for monographic publications. - 1. standard ed. - London : IFLA Committee on Cataloguing, 1974.

- - , ISBD(S) : international standard bibliographic description for serials. - London : IFLA Committee on cataloguing, 1974.

 

Nästa stora möte efter Pariskonferensen ägde rum i Köpenhamn 1969. En internationell arbetsgrupp fick i uppdrag att utveckla en standard för beskrivningen av monografier. Deras första förslag kom ut 1971, som sedan bearbetades och resulterade i de två ISBD-skrifterna ovan, den ena för monografier och den andra för seriella publikationer.

 

Målsättningen var:

"first, that records produced in one country or by the users of one language can be easily understood in other countries and by the users of other languages; second, that the records produced in each country can be integrated into files or lists of varios kinds containing also records from other countries; and third, that records in written or printed form can be converted into machine-readable form with the minimum of editing."^[4]

 

För att kunna uppfylla denna målsättning bestämde man i vilken ordning de olika avsnitten i beskrivningen skulle vara. Man fastställde också de särskilda ISBD-tecken som återges i kapitlet om katalogisering.

 

Efter ISBD(M) och ISBD(S) har en rad andra ISBD-skrifter utkommit, som täcker musikalier, icke-tryckt material, kartor, äldre publikationer, liksom den generella översikten ISBD(G), som täcker de gemensamma principerna för alla typer av media. Dessa ISBD-skrifter är inte egentliga katalogregler, utan anvisningar för hur den bibliografiska beskrivningen skall byggas upp.

 

UNIVERSAL BIBLIOGRAPHIC CONTROL

 

Under IFLA:s allmänna möte 1973 lades en målsättning fram om internationellt samarbete på katalogiseringsområdet med benämningen "Universal bibliographic Control", senare med namnet "Universal Bibliographic Control and International MARC", förkortad UBCIM. Ett internationellt organ etablerades 1974 i London med enda syfte att implementera programmet. 1990 flyttades UBCIM till Deutsche Bibliothek i Frankfurt. På senare tid är det flera som arbetar för att katalogreglerna skall bli enklare.

 

ISBN OCH ISSN

 

1967 introduceras standard book number, SBN, i Storbritannien. Detta följs 1969 av en vidareutveckling av systemet i ISBN, internationellt standard-boknummer. Huvuddelen av jordens länder är numera anslutna till systemet. En stor fördel med ISBN är att man kan identifiera en publikation och särskilja den från andra med t.ex. samma titel tack vare det unika numret. ISBN består av 10 siffror uppdelade på fyra grupper, av vilka de tre första varierar i antal siffror: landkod - förlag - bokens unika nummer - kontrollsiffra. Ju mindre siffran för förlaget är desto fler böcker får de publicera med samma förlagsnummer. Därför har t.ex. Bonniers förlag siffran 0 i Sverige och kan publicera en miljon böcker innan förlagsnumret är förbrukat. Landkoden för Sverige är 91.

ISBN-koden skall skrivas ut på titelbladets baksida och på omslagets sista sida. I Sverige är det Kungliga biblioteket som utdelar ISBN-nummer till förlagen.

 

Antalet siffror man använder för land varierar beroende på ländernas bokutgivning. Följande beteckningar finns:

 

                           0-7

                          80-94

                         950-995

                        9960-9989

                       99900-99999

 

På samma sätt har man ett antal siffror som får användas för förlag inom respektive land. För Sverige gäller följande siffror:

 

                                           antal titlar de får ge ut:

 

                            0-1                                 1000000

                           20-49                              100000

                          500-649                              10000

                         7000-7999                            1000

                        85000-94999                           100

                       970000-999999                         10

 

ISSN, internationellt standardserienummer introducerades ett par år senare och består av åtta siffror delade i två grupper av fyra siffror vardera.

Det största användningsområdet hittills är vid beställningen av publikationer via bokhandel och vid registrering och sökning i databaser som LIBRIS.

 

Både ISBN och ISSN skall skiljas från andra förekommande nummer som kan finnas i olika databaser. Så har man t.ex. i LIBRIS-databas ett objektnummer som också består av 10 siffror, för de publikationer som saknar ISBN eller ISSN. Detta objektnummer börjar med 99- och kan därför lätt identifieras.

 

ISRN är en identifikationskod för vetenskapliga rapporter ISRN är en identifikationskod för vetenskapliga rapporter från universitet/högskolor och myndigheter mm. och kan även fungera som forskningsreferens i stället för ISBN.

 

Utgivare av rapporter konstruerar själva ISRN enligt följande mall. Koder registreras på Kungl. Biblioteket, som kontrollerar att koden är korrekt konstruerad och inte redan används av annan utgivare.

 

ISRN-koden får innehålla högst 36 tecken och är indelad i tre grupper. Varje grupp åtskiljs av ett gruppskiljetecken bestående av dubbla bindestreck.

Grupp 1 = rapportkod, grupp 2 = numrering/version, grupp 3 = landkod (+ ev. lokalt tillägg)

Organisation-Institution-Rapport--nr--SE

 

Utformandet av ISRN regleras av ISO10 444. Standard Information and Documentation - International Standard Technical Report Number (ISRN)

 

Numrerade seriebundna rapporter tilldelas oftast istället ISSN (Internationellt standardserienummer).

 

Ex på löpande numrering ISRN SLU-SIMS-R--16--SE

 

Ex. på numrering inom året ISRN SLU-SEKOL-R--93/1--SE

 

Exempel på förkortade publikationsord:

 

Avhandling AVH	Examensarbete EX
FoU-rapport FOU	Meddelande M
Paper P	Pedagogisk rapport PR
Reserapport RR	Skrift S
Skriftserie SKR	Teknisk rapport TR
Working paper WP	Working paper series WPS

 

Numreringen kan vara löpande,  ex: LTU-EX--205--SE

eller årlig, ex: MMH-WP--93/1--SE
STATT-UR--92/1-J--SE  (J = version), (SE = Sveriges landkod )

 

KATALOGREGLER I SVERIGE

 

Här antecknas endast några stolpar i katalogreglernas historia i Sverige. En utförligare beskrivning finns i Ulla Reimer-Jönssons skrift "Katalogkunskap och katalogisering"^[5] varifrån det mesta nedan är hämtat.

 

KB:s REGLER

 

Kungliga biblioteket, Katalogregler för Kungl. biblioteket samt anvisningar för anordnande av bokband. - Stockholm, 1916.

- - , Provisoriska katalogregler för Kungl. biblioteket avseende litteratur tryckt 1956 och därefter. - Stockholm, 1956.

 

På KB fanns en nedskriven regelsamling från 1866, vilken hade många likheter med British Museum's regler från 1841.

 

Reglerna från 1916 byggde på de tidigare reglerna, men influerades också av de preussiska instruktionerna från 1908, med t.ex. första substantivet i nominativ som filering och med frånvaron av institution som uppslag.

 

De nya reglerna från 1956 utarbetades i samband med uppdraget att föra centralkatalogisering av svenskt tryck. Reglerna användes fram till 1974.

 

SKR 74

 

Svenska katalogiseringsregler. - Stockholm : Forskningsbiblioteksrådet, 1974.

 

Dessa regler bygger på ISBD(M) och (S), AACR1 (brittisk text) och MARCII. I reglerna ingår både anvisningar för konventionell katalogisering och instruk-tioner för formatering för LIBRIS. Reglerna användes på forskningsbibliotek fram till 1985.

 

KRS

 

Katalogiseringsregler för svenska bibliotek : svensk översättning och bearbetning av Anglo-American cataloguing rules, second edition / utgiven av SAB/DFI:s kommitté för deskriptiv katalogisering. - Lund : Bibliotekstjänst, 1983.

2. uppl. - 1990.

 

Dessa regler, som började tillämpas 1984, är i huvudsak en översättning av AACR2 från 1978 med vissa kompletteringar som tillkommit under tiden samt vissa specifika svenska paragrafer. 1990 utkom en andra upplaga efter revideringen 1988 av AACR2. De avvikelser från AACR2 som förekommer i den svenska upplagan har markerats med en asterisk (*) i vänstra marginalen. Tillfogade svenska paragrafer har ett "S" tillagt efter numreringen.

De nya reglernas förtjänst är framförallt att man nu har gemensamma regler för alla typer av bibliotek och att de dessutom följer internationell praxis.

 

Sedan 1986 publiceras information om rättelser i och tillämpning av de nya reglerna regelbundet  i KKS-meddelanden, som SAB:s katalogiserings- och klassifikationskommitté ansvarar för.

 

FOLKBIBLIOTEK

 

Katalogregler för svenska bibliotek. - 3., helt omarb. uppl. - Lund : Bibliotekstjänst, 1970.

Den första regelsamlingen för folkbibliotek utkom 1934, och en senare upplaga 1950. Den tredje upplagan innebar ett visst närmande till dåvarande forsknings-biblioteksregler. Reglerna användes vid Bibliotekstjänsts centrala katalogisering och därmed också för flertalet folkbibliotek vid katalogisering av direkt införskaffat material.

 

KR 76

 

Sveriges allmänna biblioteksförening. Katalogiserings- och klassifikations-komittén, Katalogregler för svenska bibliotek. - 4., fullständigt omarb. uppl. - Lund : Bibliotekstjänst, 1976.

 

1972 tillsattes SAB:s katalogiserings- och klassifikationskommitté för att bl.a. följa arbetet med de nya forskningsbiblioteksreglerna. Man ansåg dock att dessa regler var alltför omfattande och svårtillgängliga, vilket gjorde att man bestämde sig för att ge ut en egen regelsamling. Regeltexten i KR76 följer paragraf för paragraf SKR, med vissa omformuleringar och med en del paragrafer som utgått. Anvisningarna för formatering har utgått helt. Dessutom följer man bara en nivå till skillnad från SKR. Reglerna har använts fram till 1984, då de nya gemensamma reglerna KRS började tillämpas.

 

En stor förtjänst med KR76 var dess enkla och tydliga språk, som gjorde att reglerna kunde förstås av de flesta. Det praktiska arbetet med omformning av SKR74 till KR76 gjordes av f.d. länsbibliotekarien Sven-Ola Hellmér, som under en kort tid var lärare på Bibliotekshögskolan.

 

FORMAT

 

Katalogisering görs numera med hjälp av dator. Därför behövs det kompletterande regler med koder som anger de olika avsnitten enligt katalogreglerna. I Sverige har man sedan början av 1970-talet använt sig av vad man kallat LIBRIS-format, som bygger på det engelska formatet UKMARC. Från och med 2002 är det meningen att det svenska formatet skall följa MARC 21, som underhålls främst av Library of Congress i Washington. Se kapitlet om formatering.