Tillbaka till start   Kapitel 3   Kapitel 5  

Miguel Benito

 

KAPITEL 4

 

BIBLIOGRAFISKA REFERENSER

 

 

 

Inledning

 

När man skall presentera bibliografisk information i en litteraturlista eller bibliografi behöver man inte nödvändigtvis ha med samma information som man återfinner på katalogkort. Vad man tar med beror i hög grad på vil­ken mål­grupp litteraturlistan är av­sedd för. Vi kan dock ta hjälp av de svenska katalog­reglerna i många situationer. Inom vetenskap och forsk­ning har man lite av­vikande lösningar, framförallt i valet och ut­formningen av huvud­uppslag när man har flera författare eller ut­givare av sam­lingsverk. Vissa veten­skapliga tids­krifter har egna regler för hur de vill att den bib­lio­g­rafiska info­rmationen skall se ut. Därför är det av vikt att oberoende av de regler som följer här begagna sig av de anvisningar som gäller inom institutionen  eller tidskriften.

 

ISO

 

Den Internationella standardorganisationen ISO har fastställt reglerna för bibliogra­fis­ka referenser i sin standard ISO 690:1987 "Documentation- Biblio-graphic referen­ces - Content, form and structure", 2. ed., 1987.

 

SIS

 

SIS, d.v.s. Sveriges standardiseringskommission, fast­ställde 1989 en svensk stan­dard SS 03 82 07, med ti­teln "Dokumentation - Bibliog­rafiska referen­ser - Innehåll och utformning". I juli 1991 utkom en skrift från SIS med titeln "Bibliografis­ka referenser". I skriften finns både kom­men­tarer och standar­den med. Boken bör konsul­te­ras vid utformningen av komplicerade referen­ser, efter­som an­vis­ning­arna nedan bara är summa­ris­ka.

 

IFLA och SAB

 

Genom IFLA har man  fått de olika ISBD-skrifter som nor­merar det bibliografis­ka arbetet med framför­allt kata­logisering av böcker, serier, musikalier och andra för­e­mål. Man har under lång tid arbetat med regler för bib­liografiska referenser. Ett förslag förelåg i juni 1987. Sena­re har IFLA dock be­stämt sig för att lägga ner förslaget och hänvisar i stäl­let till de övriga ISBD-skrif­terna.

 

SAB:s katalogiserings- och klassifikationskommitté har också arbetat med ut­form­ningen av bibliogra­fiska refe­renser. Det slutliga resultatet blev att man i prin­cip ansluter sig till de regler som SIS har ut­färdat, med undantag för valet och utformningen av huvuduppslag, där man följer KRS.

 

KRS innehåller i princip alla de regler som behövs för utformningen av bibliografiska referenser. I synnerhet är kapitel 13.5, Analys, särskilt använd­bart.

 

Definition

 

Man definierar bibliografisk referens som bibliografisk beskrivning avsedd att ingå i litteraturförteckning, förlagskatalog, referat, recension, eller ut­göra hän­vis­ning i löpande text eller fotnot. Varje re­fe­rens avser hän­visning till ett dokument. Refe­rensen skall in­ne­hål­la tillräck­lig information för att man skall kunna veta vilket do­ku­ment som avses. Bibliografiska referenser kan förekomma i löpande text, i en fotnot eller som en litteraturlista i slu­tet på ett kapitel eller i slutet av hela skriften. Referenserna utgörs oftast av de käl­lor som man har använt sig av. I löpande text behöver man  själv­fallet inte ange referenserna fullt ut, om de kan hittas på annat ställe. Därför skiljer man mellan bibliografisk referens och citens.

 

En viktig regel vid utformningen av referenser är att man är konsekvent. Upp­gifter hämtas ofta från olika källor, äldre och nyare bibliografier upp­ställda efter olika principer, littera­turlistor från olika vetenska­pliga tids­krifter eller böcker, etc. Det är väsentligt att re­do­vis­ningen av de olika referenserna görs på sam­ma sätt. Man talar här om kon­ver­tering.

 

En annan viktig regel är att utformningen av referen­serna görs på sådant sätt att det går att identifiera de pub­likationer man anger. Man talar här om olika full­ständig­hetsgrader. Det är i viss mån samma regel som vid ka­ta­logisering, där man  också får välja full­ständighetsgrad. Skillnaden ligger i att man på ett biblio­tek bestämmer sig för en katalogiseringsnivå som man sedan följer hela tiden. Vid utform­ningen av bib­liografiska referen­ser kan fullständighetsgraden variera efter vil­ken mål­grupp man vänder sig till. Jag kommer att begränsa framställningen till tre nivåer: mini­minivå, nor­mal­nivå och utför­ligare nivå.

Förkortningar

 

Förkortningar görs i enlighet med katalogreglerna. I en förteckning som består av ett stort antal tid­nings- och tidskriftsartiklar ur ett mindre antal tid­ningar och tidskrifter kan det vara lämpligt att dessa titlar förkortas. I sådana fall måste en förkort­nings­lista bifogas förteckningen. Likaså kan vissa andra återkommande uppgifter förkortas om det görs konse­kvent.

 

Typografi

 

Följ som regel typografin i de exempel som bifogas des­sa anvisningar.

Uppslagsord markeras med understrykning.

 

Konvertering av referenser

 

Ofta arbetar man med tryckta bibliografier som underlag vid utarbetandet av littera­turlistor. Det är inte all­tid möjligt eller rimligt att ta fram alla publikatio­ner och ha dem i handen. Även om titlarna t.ex. kan vara häm­tade från den svenska natio­nalbibliografin, så är refe­ren­serna där ut­formade på olika sätt vid olika ti­der.

 

En konvertering eller an­passning till gemensamma reg­ler ned­an måste därför göras för att vara konse­kve­nt.

 

Exempel ur SvB:

    Bengtsson, Raimond, (1922-), Jag, en jobbare. 183,    (1) s.

    Göte­borg: Zinderman ; (Solna: Seelig) 1971. 25:-

 

Anpassning till anvisningarna för bibliografiska refe­renser:

    Bengtsson, Raimond, Jag, en jobbare. - Göteborg :

    Zin­der­man, 1971. - 183 s.

 

Annotationer

 

Annotationer, som är korta beskrivningar av publikationens in­ne­håll, målgrupp eller annat av intresse för läsaren, kan ty­pografiskt markeras genom extra indrag eller an­nan stil för att skiljas från bibliografiska anmärk­ningar.

 

 

ANVISNINGAR

 

Anvisningarna i detta kapitel följer reglerna för KRS och SIS-standard för bibliografiska referenser. Anvisningarna nedan gäller i första hand för tryckt material. För icke-tryckt material följer man  delvis samma regler så länge de är tillämpliga, med tillägg för vad som är specifikt för respektive media.

Man skiljer mellan:

 

   monografier

   tidskrifter och serier

   bidrag i monografier

   bidrag i tidskrifter och serier

 

MONOGRAFIER

 

Interpunktion

 

Vi följer KRS och använder oss av samma interpunktion med följande tillägg: Upp­slag och titel skiljs åt med komma, om inte uppslaget skrivs ut på egen rad. Före anmärkningar och före ISBN skriver man  sluttecknet (punkt mellan­slag bin­destreck mellanslag) om man  inte konsekvent börjar på ny rad.

 

Uppslag

 

Vid utformningen av referenserna börjar man med uppsla­get. Författare som hu­vudupp­slag redovisas enligt reg­lerna för katalogisering. Man accepterar för­namnsiniti­aler om referen­serna hämtas från olika källor av varie­rande fullstän­dighet.

 

På vetenskapliga insti­tu­tio­ner finns en tradition att placera redaktör eller utgiva­re som uppslag med till­ägget (red.), (utg.). På bibliotek följer man  oftast KRS-reglerna, som innebär att utgivare eller redaktör bara kan komma ifråga som biuppslag.

 

Som regel har man bara ett uppslag när man upprättar litteraturlistor. Övriga upp­slag, som man  normalt gör vid katalogisering, kan vid större bibliografier före­komma genom hänvis­ningar eller genom regis­ter till bib­liografin.

 

 

Titel och upphov

 

Huvudtiteln redovisas alltid.

Parallelltitlar redovisas i regel i en anmärkning.

Undertitlar redovisas om de är av betydelse för refe­rensen.

Upphovsuppgiften behöver inte upprepas om den redan finns med som upp­slag. Finns det två eller tre huvudan­svariga skall de dock redovisas. Då redo­visas även den som valts till huvuduppslag tillsam­mans med de andra.

Utgivare eller redaktör redovisas i regel.

Illustratörer, översättare, etc. redovisas i regel in­te. I speciella litteraturlistor, t.ex. listor över skönlitte­ratur eller barnlitteratur, kan det ibland vara önskvärt med redovisning av dessa.

 

Upplaga

 

Redovisas alltid (utom vid miniminivå). I vissa fall vill man kanske ange alla upplagor eller flera. I så­dana fall kan de anges antingen i en anmärkning, eller efter samma principer som fler­bandsverksme­todiken som olika delposter. Varje ny upplaga redo­visas som om den vore ett nytt band.

 

Om man vill skriva referenser på en miniminivå utelämnar man uppgiften om upp­laga, utgiv­ning, fysisk beskrivning och serie, enligt principerna för förkortad katalogise­ring och ersätter den med en anmärk­ning om första ut­givningsåret.

 

Utgivning

 

Man har frihet att redovisa eller utelämna förlagsort och förlag. Förlag redovi­sas som regel på normal­nivå. När det är fråga om utländska publikationer vill man gärna att även för­lagsort är med. Utgivningsår redovisas alltid.

 

Fysisk beskrivning

 

Sidantal redovisas i regel. Om sidantal inte redovisas, utgår hela avsnittet.

I fråga om flerbandsverk redovisas antalet volymer.

Illustrationsuppgift redovisas i allmänhet med "ill.".

 

 

 

Serie

 

Serien redovisas alltid, utom på miniminivå.

 

 

Anmärkningar

 

Anmärkningar redovisas i för litteraturlistans ändamål tillräcklig omfattning. Således kan anmärkning­en om originalets titel i de flesta fall utgå.

Anmärkningarna skrivs direkt efter det föregående av­snittet med sluttecknet. De kan självfallet utformas som vid katalogisering, med början på ny rad och hela av­snittet in­draget. Det kräver dock mera plats, varför det inte rekom­men­deras.

 

ISBN

 

Redovisas i regel. Det redovisas direkt på samma rad efter föregående avsnitt med slut­tecknet (punkt mel­lanslag bindestreck) före.

 

Flerbandsverk

 

Vid redovisning av flerbandsverk kan man välja att en­bart redovisa de ge­men­samma upp­gifterna i en huvudpost, eller redovisa även delposterna på ny rad som vid ka­ta­lo­gi­sering. Som utgivningstid anges det första och det sis­ta utgiv­ningsåret, och i den fy­siska beskriv­ning­en anges an­talet delar i stället för an­talet sidor.

Om referensen avser endast en av delarna, anges delen direkt efter huvudtiteln åtskild med punkt.

 

Exempel på monografier:

 

1        Gyberg, Erik, Portugal i svensk litteratur : en bibliografi. -

          Göteborg, 1975. - 77 s. - (Acta Bibliote­cae Universitatis

          Gotoburgensis, ISSN 0065-1079 ; 17). - ISBN 91-85206-16-4

 

2        Ottervik, Gösta, Svenska bibliotek : historia - orga­nisation -

          f­unktion : en översikt / av Gösta Ottervik och Sigurd Möhlenbrock.

          - 2., väsent­ligt  omarbetade uppl. - Lund : Bibliotekstjänst, 1973. -

135 s. - (Sveriges allmänna biblioteksförenings handböcker ; 15). -

Föregående upplaga med titeln: Bibliotek i Sverige

3        Problem i svensk ekonomisk historia / utgiven av Rolf

          Adamson och Lennart Jörberg. - Lund : Glee­rup,1972. - 304 s.

4        Klartext : marxistisk litteraturkritik / utgiven av Kritis­ka

          se­minariet vid Litteraturvetenskapliga insti­tu­tio­nen vid

          Göteborgs universitet. - Göte­borg : För­fattarförlaget, 1972.

          - 180 s. - ISBN 91-7054-069-1 hft.

 

5        Bergström-Walan, Maj-Briht, Vårt känsliga samliv /

Maj-Briht Bergström-Walan, Lars Brännlund. - Stock­holm

: Tre­vi, 1975. - 154 s. - ISBN 91-7160-163-5

 

Exempel på förenklad referens:

 

6        Gyberg, E., Portugal i svensk litteratur : en bib­liog­rafi. -­ 1975.

 

7        Ottervik, G., Svenska bibliotek / av Gösta Ottervik och

Sigurd M­öhlenbrock. - 2., väsentligt omar­b. uppl.-­ 1973.

 

8        Problem i svensk ekonomisk historia / utgiven av Rolf

          A­dam­son och Lennart Jörberg. - Gleerup, 1972.

 

9        Klartext : marxistisk litteraturkritik / utgiven av Kritiska

seminariet vid Litteraturvetenskapliga institutionen vid

Göteborgs universitet. - 1972.

 

10      Bergström-Walan, M.-B., Vårt känsliga samliv / M.-B.

          Berg­ström-Walan, Lars Brännlund. - 1975.

 

Exempel på upplagor:

 

11      Andersson, I., Sveriges historia. - 7., utvidgade uppl. -

Stock­holm, 1969. - 492 s. : ill.

  Originalupplaga 1943

       Här har man i första hand intresserat sig för den

       senaste upplagan

 

12      Jersild, Per Christian, Grisjakten. - Stockholm : Bonnier,

1968. - 198 s.

Ny utg. - 1970. - 198 s. - (Bokklubben Svalan)

Ny utg. - 1971. -157 s. - (Delfinserien ; 395)

Ny utg., 2. uppl. - 1973. - 157 s. - (Delfinserien ; 395)

Ny utg. - 1983. - 198 s.

Ny utg., 1. pocketuppl. - Legenda, 1991. - 198 s. -

(Legenda pocket)

       Alla kända upplagor redovisade

 

Exempel på flerbandsverk:

 

13      Cornell, H., Den svenska konstens historia. - 4. uppl. -

up­pl. - Stock­holm, 1970. - 2 vol. : ill.

14      Cornell, H., Den svenska konstens historia. - 4. uppl. -

Stockholm, 1970. - 2 vol. : ill.

D. 1 : Från vikingatid till 1700-talets slut. - 271 s. -

(Aldusserien ; 17)

D. 2 : Från nyantiken till Konstnärsförbundet. - 245 s. -

(Aldusserien ; 18)

 

Exempel på del av flerbandsverk:

 

15      Cornell, H., Den svenska konstens historia. D. 2 :

Från nyantiken till Konstnärsförbundet. - 4. uppl.

- Stockholm, 1970. -245 s. - (Al­dusserien ; 18)

 

SERIELLA PUBLIKATIONER

 

Presentationen inleds med huvudtiteln, utom då det finns en personlig upp­hovs­man som huvudansvarig. D­är­efter anger man de övriga av­snitten enligt reglerna för katalogise­ring. Vad som sagts i de olika av­snit­ten för mo­nografi­er gäller även här.

 

Titel och upphov

 

Huvudtiteln blir som regel huvuduppslag. Undantaget är om det finns en per­son som är huvudansvarig för serien eller tidskriften). Undertiteln anges i den mån den preci­serar vilken publikation som av­ses. Som upphov­suppgift har man ofta en in­stitution, som dessutom kan ingå i titeln. Personliga upp­hovs­män som redaktörer, utgivare etc. anges ej.

 

Numerisk uppgift

 

Man anger tidskriftens första nummer eller årgång enligt reglerna i KRS.

 

Anmärkningar

 

Redovisas efter behov. Har tidskriften eller serien bytt titel eller uppgått i en annan tidskrift eller serie läm­nas upp­lys­ning om det i anmärkningsavsnittet.

 

Exempel:

 

16      Musikrevy : nordisk tidskrift för musik och grammo­fon. -

          Årg. 1- . - Stockholm, 1946- . - ISSN 0027-4844

17      History : review of new books. - Vol. 1(1972/1973)-

. - Washing­ton, D.C., 1972- .

 

18      Svenska slöjdföreningens tidskrift : organ för konstindu­stri,

          hantverk och hemslöjd. - Årg. 1-27. -  Stockholm, 1905-1931. - .

          - Fortsät­ter: Medde­lan­den från Sven­ska slöjdföreningen. -

Fort­sättes av: Form

 

Exempel på förenklad referens:

 

19      Musikrevy. - Årg. 1- . - 1946- . - ISSN 0027-4844

 

20      Svenska slöjdföreningens tidskrift. - Årg. 1-27. -

1905-1931. - Fortsättes av: Form

 

DEL AV ETT VERK

 

En del i en publikation kan vara ett osjälvständigt kapitel, som inte kan be­handlas separat, men också ett självständigt arbete. I det sena­re fallet talar man  om "bidrag", och reglerna för referenserna anges senare. I fallet med osjälvständiga kapitel talar man  om "del" och det behandlas en­ligt nedan:

 

Den bibliografiska referensen utfor­mas då på så sätt att man först s­kriver ut referen­sen för publikationen så som man lärt sig. Därefter anges vil­ken ka­pi­tel man åsyftar, med sin eventuella titel åt­följd av uppgift om si­dor­na.

Exempel:

 

21      Chan, Lois Mai, Cataloging and classifica­tion. - New York :

McGraw-Hill, 1981. - Chap. 4: Choice of ac­cess points, s. 85-98

 

22      Rowley, Jennifer, Abstracting and indexing. - 2. ed. - Lon­don :

          Bingley, 1988. - Chap. 4: Bibliog­raphic refe­ren­ces, s. 34-47

 

BIDRAG TILL MONOGRAFIER (uppsatser i samlingsverk)

 

Ett bidrag är ett självständigt dokument som är publi­cerat tillsammans med andra i ett stör­re ar­be­te. Re­fe­ren­sen in­leds med redovisningen av själva upp­satsen eller bi­dra­get, med hu­vuduppslag, ti­tel, ev. ytterliga­re upp­hovs­man, samt uppgift om il­lustrationer o.d. en­ligt samma regler som för vanliga böcker.

Därefter gör man en kortfattad be­skrivning av den publika­tion (värdobjektet) i vilken bi­draget finns. Man tar med så lite som be­hövs för att kunna iden­ti­fiera publikationen. Viktiga uppgifter är uppslag, titel, upp­hovsman, upplaga och årtal. Mel­lan dessa två delar sätter man dubbla snedstreck med mellanslag både före och efter.

 

Referensen avslutas med vad man kallar placeringsseg­ment, d.v.s. uppgift om var i publi­katio­nen uppsatsen finns. Som regel räcker det med pagineringen. Är det fråga om fler­bandsverk så börjar man med uppgift om vilket band det gäller.

 

Exempel:

 

23      Malmström, Sten, Textkritik och textkommentar / Sten Malm­ström

          och Sture Allén. // Forsk­nings­fält och meto­der inom

          lit­teraturvetenskapen. - 2., om­arb. och ut­vidgade uppl. - 19­74.

          - S. 15-32

 

24      Uibopuu, Valev, Den verkliga svenska synden. // Sven­skarna och

          deras immigranter : en invan­dra­ran­tologi / under redak­tion av

          Karl H. Bolay. - 1974. - S. 87-109

 

25      Allerslev Jensen, E., Opstilling og systematik. // Lae­rebog i

          biblioteksteknik. - 4. udg. - 1959. - Bd 3, s. 49-53

 

 

BIDRAG TILL SERIELLA PUBLIKATIONER (uppsatser i tids­krifter)

 

Referensen inleds med redovisning av själva uppsatsen på samma sätt som med bidrag i monog­ra­fi­er. Ef­ter det dubbla snedstrecket re­dovisas tids­krif­tens nyck­el­titel i vilken eventuell upphovsman ingår. Man fortsätter med ISSN, om det finns, och slutligen uppgift om var i tids­krif­ten upp­satsen finns, med upp­gift om årgång eller mot­svaran­de, årtal, häftes­nummer och sidor.

 

Det kan förekomma att uppsatsen ingår i en artikelseri­e. I så fall redovisas seriens namn inom parentes till­sam­mans med de övriga uppgifterna för bidra­get.

 

En annan situation kan vara när en uppsats delas i fle­ra avsnitt, som utkom­mer i olika nummer av en tids­krift. Då behandlas den efter samma regler som för flerbandsverk för monografier, d.v.s. man anger först de gemensamma upp­gifter­na, inklusive i vilka tidskrifts­nummer och sidor som de olika delarna påträffas, och därefter specificerar man varje del. Alternativt anger ­man en­dast antalet delar i den fysiska beskriv­ning­en. Man kan också ange delen direkt efter huvud­ti­teln om det bara är en del som skall redovisas, såsom för mo­nog­ra­fier.

 

Exempel:

 

26      Landström, Sten-Sture, Fritidsutgifterna ökar mer än sko­lutgif­terna

          för kommuner­na. // Kommu­nal skol­tid­ning. -  Årg. 45(1976):nr 1,

          s. 4-8

 

27      Svensson, M., AV-media i bibliotek : en selektiv bib­liogra­fi. //

          Biblioteksbladet. -  Årg. 54(196­9), s. 206-217

 

28      Sjödin, Erik, Man kan vara helt förbannad - då s­kriver man av

          sig sin ilska. - (Författaren ipro­vinsen ; 6). // Arbetaren. -

          ISSN 0345-0961. -1970:35, s. 3

 

29      Göransson, Bo, "Arbetslösheten bär skulden". // Dagens nyheter.

          - 1993-10-16, s. A4

          Alt.// DN. - 1993-10-16                                      

 

30      Gelotte, Gert, Politiskt prickskytte : USA-experter ska hjälpa

socialdemokraterna vinna valet. // GP. -1993-08-26

          Alt.// Göteborgs-Posten. - 1993-08-26, s. 16

 

Citens i löpande text

 

Man definierar citens (eller citat) som kortfattad form av en refe­rens avsedd att ingå i den lö­pan­de texten. Den fullständiga referensen skall sedan finnas i slutet på kapitlet eller boken. Det finns två olika konkurrerande system, när det gäller sättet att citera. Det ena systemet (Harvard-systemet) går ut på att man anger nam­net på författarens efternamn och bokens eller uppsatsens utgivningsår i texten, var­efter man i littera­tur­förteckningen ger fullständiga bibliografiska data. Man kan skriva på två sätt:

 

a) "... såsom man tidigare rapporterat (Andersson 1983) ... "

b)  "Enligt Andersson (1983), bör man ..."

Om flera verk av samma författare utkommit samma år, lägger man till bok­stäverna a, b, c... efter årtalet:

c) "Andersson (1983b) visade att ..."

Det andra systemet (Oxford-systemet) går ut på att man endast skriver ut en siffra i den löpan­de texten. Siffran hän­visar till en fotnot eller direkt till en littera­turlista i slutet på kapitlet eller hela arbetet. De flesta ordbehandlings­program möjliggör utskriften av fotnoter enligt denna metod.

I en fotnot kan man nöja sig med uppgift om författare, titel och sida man hänvisar till. I sådana fall har man sedan en fullständigare lista. Man kan också skriva ut en full­stän­dig refe­rens redan från början, särskilt om man inte vill skriva ut långa referenslistor.

 

Ex. på noter i den löpande texten enligt Oxford-skolan:

  "Search strategies ... are usually based on Boo­lean functions, although it has been shown that such func­tions are inadequate (1, 2). ...

Goffman (3) has shown clearly that documents are not independent of each other."

 

Här ser man  hur fotnoten kan se ut:

 

      1 Verkoeff, Inefficiency of the use of Boolean func­tions for information

          retrie­val systems, 1961

      2 Goffman, On relevance as a measure, 1964, s. 201

      3 Goffman, An indirect method of information retrie­val, 1968

 

Fullständiga referenser till dessa fotnoter och som placeras i litteraturlistan:

 

Goffman, W., An indirect method of information retri­eval. // Informa­tion stora­ge and retrieval. - 1968:4, s. 361-373

Goffman, W., On relevance as a measure. // Informa­tion storage and retrie­val. - 1964:2, s. 201

Verhoeff, J., Inefficiency of the use of Boolean func­tions for information retrie­val systems / J. Verkoeff, W. Goffman, J. Belzer. // Communication of the Associa­tion for Computing Machinery. - 1961:4, s. 557-559

 

Vilken metod man än använder, (Oxford- eller Harvardsystemet), är det viktigt att man inte sam­man­blan­dar dem i samma uppsats.

 

Andra sätt att redovisa bibliografiska referenser

 

Många vetenskapliga institutioner och framförallt ve­tenskapliga tidskrifter har egna regler för hur man vill att utformningen av referenserna skall se ut. Det viktiga är alltid att referenserna ger oss upplysningar om det rätta arbetet. En sedan länge härskande praxis när det gäller typografisk utformning är att man kursi­verar självständiga titlar och att man placerar de titlar som ingår i en annan publika­tion inom citationstecken, vare sig det är en tidskrift eller ett samlings­verk. Själva värdobjektet skrivs då ut kursiverat. Två eller tre författare skrivs ut tillsammans före titeln. Är det flera författare skriver man ut den för­sta åtföljd av förkortningen "m.fl.". Även redaktörer eller utgivare placeras i början av referensen med tillägget "(red)" eller "(utg.)". Man använder inte de särskil­da ISBD-tecken man lärt sig.

 

Några exempel:

Piltz, Anders, John P., Medeltidens lärda värld. 1978.

Lindroth, Sten (utg.), Swedish men of science 1650-1950. Stockholm, 1952.

 

Gustafsson, Bo, "Sågverksarbetarna i Norrland 1890-1913". Kring industrialis­mens genombrott i Sverige. Stockholm, 1966.

 

Referenser i medicinska tidskrifter

 

I januari 1978 träffades en grupp utgivare av de viktigaste biomedicinska tids­krifterna i Vancouver, British Columbia, och bestämde riktlinjerna för hur ma­nuskript skulle se ut för att bli accepterade för publicering. I riktlinjerna ingick även utformningen av bibliografiska referenser. Riktlinjerna går under nam­net "Uniform requirements for manuscripts submitted to biomedical jour­nals"­, eller mer populärt "­Van­cou­ver-de­kla­ra­tio­nen". De publi­ce­ra­des för­sta gång­en 1979 och har nu kommit ut i flera reviderade versioner. Över 300 ve­ten­skapliga tids­krifter följer dessa re­kom­men­dationer. I slutet av kapitlet åter­ges ex­em­pel på ett antal litte­ra­tur­kategori­er enligt Vancouver-deklarationen.

 

Avslutningsvis

 

För utförligare regler bör man konsultera dels Katalogi­seringsregler för svenska biblio­tek, dels skriften Bib­liografiska referenser, utgiven av SIS - Standardise­ringskom­missionen i Sverige.

 

Ett stort problem vid utskriften av bibliografiska re­ferenser på universitet är det antal latinska och andra förkortningar som förekommer här och var, och som ibland skapar mer besvär än de gör nytta. Med undantag för "ibid." (förkortning för "ibidem", dvs. samma stäl­le eller samma arbete), som är standard internatio­nellt, bör man  undvika alla de andra förkortningarna.

 

Som bibliotekarie bör man  också arbeta för att hindra forskare att skriva ut tryckort­, som rikligt före­kommer i litteraturlistor producerade på universitet.

 

REFERENSER

 

Bibliografiska referenser / utarbetad av SIS - Allmänna standardiseringsgrup­pen. - 1. utg. - SIS, 1991. - 170 s.

 

International Committe of Medical Journal Editors, Uniform requirements for manuscripts submitted to biomedical journals. - ICMJE, 2000. - Tillgängligt via internet: <http://www.icmje.org/>. - [Referensen upprättad 2001-08-15]

 

International Standard Organization, Excerpts from ISO draft international standard 690-2 [online]. - ISO, 1996. - Tillgängligt via internet:

<http://www.nlc-bnc.ca/iso/tc46c9/standard/690-2e.htm>. - [Referensen upprätad  2000-08-12].

 

Katalogiseringsregler  för svenska bibliotek. - 2. uppl. - Bibliotekstjänst, 1990. - Kap. 13: Analys, s. 284-293

Rowley, Jennifer, Abstracting and indexing. - 2. ed. - Bingley, 1988. - Chap. 4: Bibliog­raphic refe­ren­ces, s. 34-47

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LATHUND ÖVER BIBLIOGRAFISKA REFERENSER

 


MONOGRA­FISKT

O­BJE­KT

 

Primär upphovsman

Titel

(undertitel)

(sekundär upphovs­man)

Upplaga

(Utgivningsort)

(Förlag)

Utgivningstid

(Omfång)

Serie

(Anmärkningar)

Standardnummer

 

DEL AV MONOG­RA­FISKT

OBJ­EKT

 

Monografin

Som ovan

Delen

Delnummer

Deltitel

(Sekundär upphovs­man)

Pagineringsuppgift

 

BIDRAG I MO­NOG­RA­FISKT

OBJ­EKT

 

Bidraget

Primär upphovsman

Titel

(Sekundär upphovs­man)

Värdobjektet

Primär upphovsman

Titel

Upplaga

(Utgivningsort)

(Förlag)

Utgivningstid

(Standardnummer)

Placering

 

 

 

 

EXEMPEL

 

Fabricius, Eric, Etolo­gi. - 3.  u­ppl. -­ Lä­ro­me­dels­förl., 1972. -  188 s. - (Scandi­na­vian uni­ver­sity

bo­oks). -­ ISBN 91-24-68582-8

 

Refuserat : fyra pjä­ser. - Stock­h­olm : Bon­nier, 1969. - 173 s. - In­nehåll: Guiden / Lars Ardelius. Få­ngvaktare / Sven Del­blanc. Fänrik Duva / Per

Chr­istian Jer­sild. Mack­en / Björn Ru­ne­borg

 

I förkortad form:

Fabricius, E., Etologi. - 3. up­pl. -­  1972. - ISBN 91-24-68582-8

 

Refuserat. - 1969. - 173 s. - In­ne­h­åll: Gui­den / Lars Ar­delius ...

 

Del

 

Salazar, A., Music in our time :  tre­nds in music since the ro­mantic era. - Westport, Conn. : Greenwood, 1946, pr. 1970. - ISBN 0-8371-3014-X. - Bibliog­raphy, s. 343-349

 

Katalogiseringsregler för svenska bi­blio­tek / utgiven av SAB:s kom­mitté för kata­logise­ring och klas­sifi­ka­tion. - 2. up­pl. -­ 1990. - ISBN 91-7018-324-4. - Kap. 13: Ana­lys, s. 284-296

 

 

Bidrag

 

Andersson, I., I vän­tan. // Anders­s­on, I., Två berät­tel­ser. - St­ock­holm, 1975. - ISBN 91-29-43779-2. - S. 5-79

 

Ohlsson, J., Det kära livet på lan­det : Sigge Stark. // Popu­lärlitte­ra­tur : sex kritiker om några rep­resen­tativa genrer. - 1972. - ISBN 91-7018-051-2. -S. 13-18

 

SERIELLT OBJEKT

 

Titel

Upphovsman

Upplaga

Numrering

(Utgivningsort)

(Förlag)

Utgivningstid

Serie

(Anmärkningar)

Standardnummer

 

 

BIDRAG I SERI­ELLT

OBJ­EKT

 

 

Bidraget

Primär upphovsman

Titel

(sekundär upphovs­man)

 

Värdobjektet

Titel

Upplaga

(Standardnummer)

Placering: årgång,

år, numrering,

pagineringsuppgift

 

Recensioner

Som ovan

plus undertitel

som anger recension

el. liknande

 

 

 

 

 

EXEMPEL

 

Journal of the American Society for Infor­mation Science. - Vol. 1(19­50)- . - New York : Wiley, 1950- . - ISSN 0002-8231

 

Immigrant-institutet. Ser. A, Upp­sat­ser och debatt. - 1- . - Borås, 1973- . - ISSN 0347-5441

 

 

 

Bidrag

 

Madsén, L., Ett liv utan böcker är in­gen­ting värt. // Bo­kvän­nen. - Årg. 29(19­74), s.27-31

 

Cleveland, D.B., Less than full text in­dex­ing using a non-boo­lean sear­ching model / D.B. Cleveland, A.D. Cleveland, and O.B. Wise. // Journal of the American Society for Informa­tion Science. - ISSN 0002-8231. -­ Vol. 35(1984):1, s. 19-28

 

Perreault, Jean M., Is it here­tical to do some real catalo­guing? : a re­view of Cataloging heresy : challeng­ing the stan­dard bibliog­raphic pro­duct. // Knowledge organisation. - ISSN 0943-7444. - Vol. 20(1993):no.2, s. 100-105

 

Recension

 

Hoerman, Heidi Lee, Cataloging heresy : challenging the stan­dard bibliog­raphic product / edi­ted by Bella Hass Wein­berg : [recen­sion]. // The library quarter­ly. - ISSN 0024-2519. - Vol. 63(1993):no. 3, s.375-376

 


 

 


 

 


© 2001-2009, Miguel Benito
Tillbaka till kunskapsorganisation
Tillbaka till hemsidan
URL: http://www.taranco.eu/
E-post: miguel.benito /@/ taranco.eu